DEL 1

MED VILKA MEDEL REDMOND BARRY

FÖRVÄRVADE NAMN OCH TITEL
BARRY LYNDON

Spänn hanarna.

Barrys far hade liksom många andra
söner i fina familjer uppfostrats

till juristyrket.

Och utan tvekan skulle han ha
blivit mycket framstående

om han inte blivit dödat i en duell

som gällde köpet av några hästar.

Efter sin makes död gjorde
Barrys mor sitt bästa

för att inte utsätta sig för skvaller.

Mången man som funnit behag i ungmön

kom med nya anbud till änkan.

Men hon tillbakavisade alla frierier

då hon förklarade sig nu leva
enbart för sin son

och minnet av sitt bortgågna helgon.

Den första kärleken! Tänk vad
den kan förändra en gosse.

Vilken enastående hemlighet han bär på!

Den ljuva åtrån bara strömmar
ut ur en mans hjärta.

Han älskar så som en fågel sjunger

eller så som en ros slår ut.

Killarney.

Vad blir det?

Vänd på dig med ansiktet mot väggen.

Föremålet för Barrys uppmärksamhet och

orsaken till hans ungdoms trassel

var hans kusin vid namn Nora Brady.

Jag gömt mitt nackband
någonstans på mig.

Om du hittar det, får du det.

Du får leta efter det var du vill.

Jag har inte höga tankar om dig
om du inte hittar det.

Jag kan inte hitta det.

Du har inte letat ordentligt.

Jag kan inte hitta det.

Jag skall ge dig en vink.

Jag känner bandet.

Varför darrar du?

Inför välbehaget att hitta bandet.

Lögnare.

Vid den här tiden var
Storbritannien ytterligt oroat

inför hotet

av en fransk invasion.

Adeln och folket

satte lojalt upp regementen

för att hejda inkräktarna.

Deras scharlakansröda rockar och
stolta miner gjorde Barry avundsjuk.

Staden Brady sände ett kompani till

Kilwangen-regimentet
där John Quin var kapten.

Hela landet surrade av krigsrykten

och militärmusiken genljöd
i de tre kungarikena.

Redmond, vad är det för fel?

Var du tvungen att dansa fem
gånger med kapten Quin?

Jag bryr mig inte ett dugg om kapten Quin.

Han dansar bra och är en trevlig karl.

Han klär i sin uniform.

När han bjöd upp mig kunde
jag väl inte säga nej?

Du sade nej till mig.

Jag kan dansa med dig varje dag.

Att dansa med sin egen kusin verkar som
om man inte kan få tag på någon annan.

Dessutom är kapten Quin man

och du är bara en pojke och
alldeles utfattig.

Om jag träffar honom igen,
skall du få veta vem som är den bäste.

Jag skall strida mot honom
så kapten han är.

Redmond, var inte fånig!

Jag menar det.

Men kapten Quin är känd
som en tapper soldat.

Det är nog bra att du slåss
med bondpojkar.

Men en engelsman är en helt annan sak.

Bäst att din engelsman följer dig hem.

Barry beslöt sig för att
aldrig träffa Nora mer.

Men sådana beslut, som man
benhårt hållit på en hel vecka

överges för en förtvivlans korta stund.

Nej. Nora, utom för dig och fyra andra

det svär jag på har mitt hjärta

har dess låga aldrig tänts.

Ni män... ni män, John.

Era lidelser liknar inte våra.

Vi är som någon växt jag har läst om.

Vi bär bara en blomma och sedan dör vi.

Du menar att du

aldrig känt en sådan böjelse
för någon annan?

Aldrig, min John. Hur kan du fråga så?

Nora beskyddades av sina bröder
Mick och Ulick

i vars intresse det låg

att hennes historia med kapten
Quin fick ett lyckosamt resultat.

Redmond, så roligt att se dig!

Hur kunde du göra så mot mig?

Vad är det?

Vad talar du om?

Det här är nog rätta stunden att
återlämna något till dig.

Tack, Redmond.

Jag måtte ha glömt det någonstans.

Ja, det gjorde du.

Kapten Quin, får jag presentera
min kusin, Redmond Barry.

Miss Brady, det förefaller

som om ni två har något
att diskutera privat

och därför drar jag mig tillbaka.

Jag har inget att diskutera
privat med min kusin.

Miss Brady, ni tycks ha mycket
att diskutera privat.

Han betyder inte mer för mig än
min papegoja eller knähund.

Brukar ni ha för vana att ge

intima klädespersedlar till er
papegoja eller knähund?

Får jag inte ge min egen kusin en bit band?

Jovisst, varsågod.

Så många meter ni vill.

När damer ger en herre presenter
bör andra herrar dra sig tillbaka.

Jag ber att få säga adjö.

Jack Quin!

Vad är det?

Det skall jag tala om.

Jag har fått nog av miss Brady
och era irländska seder.

Vi skall vänja er vid irländska
seder eller övergå till de engelska.

Det är inte en engelsk sed att
damer har två älskare.

Jag får be er att betala en skuld till mig

och jag avstår från alla anspråk
på den här unga damen.

Om hon föredrar skolpojkar,
låt henne ta dem!

Ni skämtar!

Jag har aldrig varit allvarligare.

John, vänta.

Klåfingriga unge!

Du skall ha ett finger med överallt!

Varför kommer du här och
grälar med en välavlönad herre?

Redmond, min gosse, sitt ner!

Mrs Brady, mina damer!

Den här skålen utbringas
alltför sällan i min familj

och jag ber er att förena er med mig i den.

Länge leve kapten och fru John Quin.

Kyss henne, Jack, du har fått en skatt.

Så där, ja.

Skål för ett långt och lyckligt
liv tillsammans.

Redmond!

Här är min skål för er, kapten John Quin.

Redmond, hur vågar du uppföra
dig så i mitt hem!

Mrs Brady, ta ut barnen.

Min käre vän, hur gick det?

Vad i fridens namn betyder det här bråket?

Den spolingen är kär i Nora.

Han hittade henne och kapten i trädgården.

Nu skall han mörda honom!

Mr Brady, jag har blivit
synnerligen förolämpad här!

Jag finner mig inte i sådana här saker!

Jag är en engelsman!
Och en förmögen man!

Det här oförskämda unga svinet

borde piskas!

Mr Quin kan få upprättelse
när han behagar

av Redmond Barry av Barryville.

Jag följer pojken hem.

Ett gott dagsverke, herr Redmond.

När din farbror sitter i penningknipa

söker du förstöra ett parti som
ger familjen 1.500 om året.

Quin har lovat att skriva av de
4.000 som oroar din farbror.

Han tar en utfattig flicka

som kastar sig om halsen på
varenda karl här i trakten.

Och går miste om alla!

Och du som borde vara fästad
vid din farbror som vid en far.

Det är jag.

Och det här är tacken för hans vänlighet?

Tog han inte hand om dig när din far dog?

Har han inte gett dig och din
mor ett fint hem, hyresfritt?

Hör på, och det får bli som det blir.

Jag skall bekämpa den man som
gör anspråk på Nora Bradys hand.

Jag skall t.o.m. förfölja honom in
i kyrkan och strida mot honom där.

Jag skall utgjuta hans blod, eller han mitt.

Jag tror dig!

Jag har aldrig sett en
modigare pojke i mitt liv.

Ge mig en kyss, min pojke.

Du är min själsfrände.

Så länge jag lever, skall du aldrig
sakna någon vän eller sekundant.

Vill du meddela honom?
Och ordna med ett möte?

Om det måste ske, så måste det.

Hör på, Redmond, min gosse,
det här är bara löjligt.

Flickan kommer att gifta sig
med Quin, tro mig.

Och lika väl som hon gör det,
lika väl glömmer du henne.

Du är bara en pojke. Och Quin är
villig att betrakta dig som det.

Eller hur, Quin?

Dublin är en fin plats.

Om du har lust att rida dit och
se på staden en månad

så får du tio guineas här.

Är kapten Quin nöjd med det?

Ja, om mr Barry ber om ursäkt
och ger sig av till Dublin

betraktar jag hela historien som avslutad.

Säg att du beklagar, Redmond.

Det kan du lätt säga.

Jag beklagar inte.

Och jag ber inte om ursäkt.

Jag kan lika väl fara till
Dublin som till helvetet.

Då är det inget annat att göra.

Gud välsigne dig.

Det här är inte min pistol.

Det är en av mina.

Du kan behöva din för nästa ronda.

Lycka till, Redmond.

Mina herrar

spänn hanarna.

Mina herrar

sikta.

Ett.

Två.

Tre!

Är han död?

Stendöd.

Det här har varit en svår dag för vår familj.

Du har berövat oss 1.500 om året.

Rid iväg innan polisen dyker upp.

De får veta det innan vi lämnat Kilwangen.

Redmond, jag följer med dig hem.

Hur annorlunda hade inte Barrys öde blivit

om han inte blivit kär i Nora.

Och om han inte slängt vinet i
ansiktet på kapten Quin.

Men han var bestämd att bli vagabond.

Och striden med Quin försatte
honom på resande fot vid unga år.

Som vi nu snart skall få se.

Man pojken måste gömma sig en
kort tid i vilket fall.

Dublin är bästa stället.

Han kan stanna där
tills det hela blåst över.

Men det stackars barnet har
aldrig varit hemifrån!

Vore han inte lika säker här?

Jag önskar att det vore så.

Men fogdarna kan vara på väg redan.

Dublin ligger bara fem dagars ritt härifrån.

Det finns inte en själ som
känner honom där.

Jag vill inte tjata om otrevliga saker

men ni vet vad som kan hända
honom om han blir fast.

Det blir bra.

Det blir bra i Dublin, mamma.

Ingen pojke som just fått sin frihet
och har 20 guineas på fickan

är särskilt ledsen.

När Barry red mot Dublin
tänkte han inte så mycket

på den snälla mor och på det
hem han lämnade kvar

utan mer på morgondagen
och dess ljuvligheter.

Jag skulle inte kunna få lite vatten?

Goddag, unge man.

Vill ni inte ta en bägare med oss?

Nej, tack.

Vill ni ha något att äta?

Tack för er vänlighet men jag måste vidare.

Adjö.

Ursäkta mig.

God morgon igen, unge man.

Tänk inte ens på det.

Stig av hästen.

Håll upp händerna över huvudet.

Stig framåt.

Hur står det till? Jag är kapten Feeney.

Kapten Feeney till er tjänst.

Den berömde kapten Feeney?

Just han.

Får jag presentera min son, Seamus.

Vem har jag den äran att tala med?

Mitt namn är Redmond Barry.

Nu får vi övergå till det mer obehagliga
stadiet av vår korta bekantskap.

Vänd er om och håll händerna
högt över huvudet, tack.

Det måste finnas 20 guineas
i guld här, pappa.

Ni tycks vara en mycket
välbeställd ung man.

Kapten Feeney, det är alla
pengar min mor ägde.

Kan jag inte få behålla dem?

Jag har själv lagen i hälarna.

Jag dödade en engelsk officer i en
duell och måste hålla mig undan i Dublin.

I mitt yrke hör vi många sådana historier.

Er är den mest rörande jag hört
på flera veckor.

Jag kan ändå tyvärr inte bevilja er begäran.

Men jag skall tala om vad jag tänker göra.

Ni ska få behålla de fina stövlarna
som jag annars skulle tagit själv.

Nästa stad ligger bara 8 km härifrån.

Och jag föreslår att ni börjar gå nu.

Får jag inte behålla min häst?

Jag skulle gärna göra er till viljes

men folk som vi måste kunna
färdas snabbare än våra kunder.

Farväl, unge man.

Ni kan ta ner händerna nu, mr Barry.

Gales infanteriregemente under befäl
av generallöjtnant Charles Gale

vilken utmärkt sig under den
sista tidens tråkigheter

behöver ett flertal man som
ersätter för de veteraner

som förtjänat att pensioneras
med en shilling per dag.

Alla duktiga unga män som är tillgängliga

och traktar efter att bli
gentlemen genom att bära vapen

inbjudes härmed att träffa
rekryteringsofficeren

som lovar dem all den uppmuntran

som förtjänster och gott
uppförande berättigar till.

De som uppfyller kraven

erhåller Hans Majestäts Kungliga
Premie på en och en halv guinea

med komplett beklädnad,
vapen och utrustning.

Leve konung George och Old England!

För en ung man i knipa

som dödat en man i en duell och
var ivrig att gömma sig undan lagen

syntes chansen att få utmärka sig i
de europeiska krigen

mycket lönsam.

Och med kungens behov av folk
brydde man sig inte om varifrån de kom.

Hallå där, gosse!

Kan jag få en ny bägare?
Den här är full med smuts!

Full med smuts! Ge herrn en handduk
och en tallrik sköldpaddssoppa.

Om du vill reta honom fråga om hans fru

tvätterskan som trycker ner honom.

Mr Toole, är det en handduk som
er fru tvättat?

Hon säger att hon ofta torkar
er i ansiktet med en.

Fråga varför han inte ville träffa
henne igår när hon kom hit.

Varför gömde ni er igår när er
fru kom hit för att hälsa på er?

Var ni rädd för att få en örfil?

Mina herrar, ni kan få göra upp
med knytnävarna om ni vill.

Vi ska bilda en fyrkant för det ändamålet.

Mina herrar, stig fram här!

Skaka hand!

Inta era ställningar!

Inte bitas, sparkas eller klösas.

Den som står kvar upprätt har vunnit!

Mina herrar, börja boxas... nu!

Barrys träning fortsatte i lägret.

På en månad förvandlades han
till en riktig soldat.

Regementsstyrkan ökades nu hela tiden

med nyanlända trupper

som skulle sluta sig till de arméer
som kämpade i Tyskland.

En välkommen syn en dag:

hans sekundant vid den ödesdigra duellen,

kapten Grogan.

Det hade hjälpt om vi fått veta
vad det blivit av dig.

Har du inte tänkt på att skriva till din mor?

Jovisst.

Men jag skämdes så över att
jag förlorat hennes pengar

min fars svärd och pistoler

att jag inte kunde berätta det.

Din mor bryr sig inte om sådana saker.

Hon tänker bara på dig.

Ikväll måste du skriva ett
ordentligt brev till henne

och tala om att du är frisk och välbehållen.

Det skall jag göra.

Mår miss Brady bra?

Det finns bara sex fröknar Brady nu.

Har det hänt Nora något?

Det tog henne så hårt att du gav dig iväg

att hon måste trösta sig med en äkta man.

Hon är nu... mrs John Quin.

Fanns det en John Quin till?

Det är samme man. Han blev
återställd efter såret.

Ditt skott kunde knappast skada honom.
Det var gjort av tågvirke.

Bradys ville inte låta dig döda
1.500 om året till familjen.

Duellen ordnades bara för
att få dig ur vägen.

Den fege Quin vågade inte gifta sig

av rädsla för dig.

Men träffade honom
det gjorde du min gosse.

Med en fin tjock plugg av rep.

Det tog en timme innan den
harkranken kvicknade till.

Behöver du pengar?

Du kan anlita mig för jag fick
några hundra av din farbror.

Så länge de räcker behöver
du inte vara utan.

Det skulle behövas en historiker
att förklara orsaken till

Sjuåriga kriget som Europa var invecklat i

och till vilket Barrys regemente
nu var på väg.

Det räcker med att säga att
England och Preussen var allierade

och i krig med

fransmännen, svenskarna,
ryssarna och österrikarna.

Barrys första stridskänning

var bara en skärmytsling
med en fransk eftertrupp

som intagit en fruktträdgård vid en väg

som den engelska huvudstyrkan
lite senare ville använda sig av.

Fastän historieböckerna inte nämner den

var sammanstötningen minnesvärd
nog för de deltagande.

Jag har bara några hundra
guineas kvar till dig

för jag förlorade resten på
kortspel igår kväll.

Kyss mig, min gosse,
för vi träffas aldrig mer.

Det går an att drömma om ärorika
krig i en bekväm fåtölj hemma

men det är en annan sak
att uppleva det direkt.

Efter vännens död kretsade Barrys
tankar mindre kring militär ära

än kring att komma ifrån militärtjänsten

vid vilken han var bunden i sex år till.

Herrarna må tala om
ridderlighetens tidsålder

men kom ihåg de bönder,
tjuvskyttar och ficktjuvar de leder.

Det är med dessa sorgliga redskap
som stora krigare och kungar

har förrättat sina mordiska värv.

En ung man kan knappast råka värre ut

än vad Barry gjort nu.

Men ödet ville inte att han skulle
förbli engelsk soldat länge till.

Av en händelse

kom han att lämna tjänsten
på ett ganska ovanligt sätt.

Freddie, jag hoppas att du
inte blir ond på mig

men jag tror inte att du blir
så glad för det jag talar om.

Vad är det?

Lova mig först att du behärskar dig.

Jonathan, var inte fånig!
Du låter så förfärligt mystisk.

Vad är det?

Jag måste nog tyvärr ge mig av igen.

På cirka fjorton dagar.

Du kan väl inte mena allvar?

Jo, tyvärr. Och jag kan inte
göra något åt det.

Och vart skall du nu?

Till Bremen med viktiga meddelanden
och depescher till prins Henry.

Men förra gången lovade du mig
att det aldrig skulle hända mer.

Jag vet. Och jag lovar att jag
hållit min del av överenskommelsen

men Pontersby vågar inte
anförtro det åt någon annan.

Här fick han den chans att fly från
armén som han hade sökt.

Det var inte långt ifrån det område som
besatts av deras preussiska allierade

där officersuniformen och papperen

skyddade honom från alla misstankar

och tillät honom att hinna före
nyheterna om hans desertering.

Är du arg på mig?

Äsch, du vet att jag inte kan
vara arg på dig länge.

Vid sådana här tillfällen förstår
jag hur mycket jag håller av dig

och hur tomt livet skulle vara utan dig.

Barry blev glad att se det preussiska
infanteriets blåvita uniformer.

Så nu var han borta från den mark
som besatts av hans egna landsmän.

Hans avsikt var att ge sig av till Holland

nästan det enda neutrala landet
i Europa på den tiden

och sedan fortsätta hemåt på något sätt.

När han red sin väg

kände sig Barry återigen
på sin mammas gata

och beslöt sig för att aldrig mer
avvika från en gentlemans väg.

Ursäkta mig, fröken.

Goddag.

Talar ni engelska?

Jag talar lite.

Jag har inte ätit något
på hela dagen. Ingen mat.

Finns det något värdshus här
där jag kan få en måltid?

Nej, det tror jag inte.

Det närmaste att få något att
äta är Grünberg.

Bor ni nära här?

Skulle ni kunna ge mig något att äta?
Jag betalar er gärna.

Jag tror det.

Är det en pojke eller flicka?

En pojke.

Vad heter han?

Peter.

Hur gammal är han?

Han är ett år.

Var är Peters pappa?

Var han är?

Ute i kriget.

Hur länge har han varit borta?

Förlåt, jag förstod inte.

Vad då?

Länge.

Sedan våren.

Det måste vara svårt för er att vara ensam.

Det är det.

Det måste vara farligt för
er att vara i kriget.

Jag är officer och måste göra min plikt.

Är ni ibland

ensam?

Ibland.

Vad sade ni att ni heter?

Löjtnant Fakenham.

Nej, jag menar

namnet före Fakenham.

Mitt förnamn?

Jonathan.

Skulle ni vilja

bo hos mig?

Några dagar, eller en tid...

Det vore mycket trevligt.

På återseende, min sköna Lischen.

Jag älskar dig.

Jag älskar dig.

Var rädd om dig.

Gud vare med dig.

En dam som skänker sitt hjärta
åt en pojke i uniform

måste vara beredd att byta
älskare ganska snabbt

om hennes liv inte skall bli trist.

Lischens hjärta påminde om
mången stad i närheten.

Det hade stormats och intagits många
gånger innan Barry belägrat det.

Under de fem krigsåren

hade Fredrik Den Store så
åderlåtit sitt kungarike på män

att han måste värva rekryter

som inte drog sig för något brott,
inklusive människorov

för att kunna förse hans lysande
regementen med kanonföda.

Godafton, sir.

Kapten Potzdorf. Vem har jag
äran att tala med?

Godafton. Löjtnant Fakenham,
Gales infanteriregemente.

Kan jag hjälpa er med något?

Tack, kapten, men jag måste vidare
med brådskande depescher.

Er bestämmelseort?

Bremen.

Då tycks löjtnanten ha kommit vilse.

Bremen ligger åt motsatta hållet.

Är ni säker på det?

Inte att undra på!

Min avresa bestämdes så snabbt att min
ordonnans glömde att ge mig kartor.

Jag förstår.

Ta inte illa upp, löjtnant,

men har ni några identitetspapper?

Naturligtvis.

Kan jag få se dem?

Tack, löjtnant, jag hoppas att
jag inte förorsakat er besvär.

Inte alls.

Nu när vi rider åt samma håll

kan jag få erbjuda er en måltid
och en säng för natten?

Och en karta för resan.

Det var mycket vänligt av er, kapten.
Jag tackar gärna ja.

Barry behandlades mycket hövligt

och fick tusen frågor om England

som han besvarade efter bästa
förmåga med att hitta på tusen historier.

Han beskrev konungen och ministrarna.

Skröt med att den brittiske
ambassadören i Berlin var hans morbror.

Och erbjöd t.o.m. Potzdorf
ett introduktionsbrev.

Hans värd föreföll helt nöjd
med de här historierna.

Han förledde Barry med en
skicklig blandning av frågor

och smicker.

Förlåt mig, men jag vet
så lite om ert England

utom att ni är världens tappraste nation

och att vi har tur som har sådana allierade.

Löjtnant Fakenham

vi skålar för vänskapen mellan
våra två stora nationer.

Skål för våra två stora nationer.

Ni är en lyckans ost som skall
vidare till Bremen i morgon.

Jag känner en av Europas
vackraste kvinnor där.

Skulle ni vilja ta med ett brev till henne?

Javisst.

Vem skall ni förresten
överlämna era depescher till?

General Williamson.

General Percival Williamson?

Ja, just han.

Den här mannen är arresterad!

Arresterad? Kapten Potzdorf

jag är en brittisk officer.

Ni är en lögnare och bedragare.

Ni är en desertör.

Jag misstänkte er i morse,
och era lögner har bekräftat det.

Ni låtsas medföra depescher till en
general som varit död i tio månader.

Brittiske ambassadören i Berlin

skulle vara er morbror med det
löjliga namnet O'Grady.

Vill ni låta värva er eller skall vi ange er?

Jag tar värvning.

Den preussiska militärtjänsten var
värre än den engelska.

En menig soldats tillvaro var fruktansvärd.

Oupphörliga bestraffningar som
varje officer hade rätt att utmäta.

Gatlopp var det vanliga straffet
för mindre förseelser.

De allvarligare bestraffades med
stympning eller döden.

Mot slutet av Sjuåriga Kriget leddes armén

som var berömd för disciplin och
tapperhet, av infödda preussare

men bestod till största delen av

folk från mänsklighetens lägsta plan

lejda eller stulna från alla Europas länder.

Barry föll sålunda i sämsta
tänkbara sällskap

och han var snart väl förfaren i
allt slags dåligt uppförande.

Hjälp mig härifrån!

Översten lät meddela att
konungen var mycket nöjd

med regementet i slaget vid Audorf.

Och korpral Barrys tapperhet då
han räddade kapten Potzdorf

skulle belönas med en summa
av två friedrich d'or.

Korpral Barry... åtta steg framåt

marsch!

Korpral Barry.

Ni är en tapper soldat. Och
tycks komma från en fin familj.

Men ni är lat och karaktärssvag.

Med dåligt inflytande över männen.

Trots er begåvning och tapperhet
lär ni inte nå framgångar.

Jag hoppas att översten har fel.

Jag har råkat i dåligt sällskap men
bara gjort som andra soldater.

Jag har aldrig haft
någon vän och beskyddare

för vilken jag skulle kunna
göra mig förtjänt.

Översten må tycka att jag är
värdelös och sända mig till djävulen

men jag skulle kunna gå till
djävulen för att tjäna regementet.

Kriget var snart slut och Barrys
regemente förlades till huvudstaden.

Han hade sedan en tid tillbaka
ställt sig in hos kapten Potzdorf

vars förtroende för honom nu skulle lönas.

Får jag föreställa min
farbror polisministern.

Jag har talat med ministern om
dig och din lycka är gjord.

Vi skall få dig loss från armén

knyta dig till polisbyrån och så småningom

erbjuda dig möjligheter till mer
ordnade förhållande än förut.

Jag har uppskattat din lojalitet
mot mig och regementet.

Nu finns det en annan sak
du kan hjälpa oss med.

Om du lyckas, kan du

lita på att bli väl belönad.

Jag skall göra mitt bästa.

I Berlin finns en herre i
kejsarinnan av Österrikes tjänst.

Han kallar sig Chevalier de Balibari.

Han tycks vara yrkesspelare.

Han är libertin.

Förtjust i kvinnor och god mat.

Belovad, förekommande.

Han talar både franska och tyska.

Men vi har skäl att tro att
denne monsieur Balibari

stammar från ditt hemland, Irland

och att han kommit hit som spion.

Din kännedom om engelsmännen

gör dig lämpad att träda i hans tjänst

och ta reda på om han är spion eller inte.

Är ni intresserad av det här uppdraget?

Jag är intresserad av allting
som kan tjäna er

och kapten Potzdorf.

Du skall förstås inte kunna
ett ord engelska.

Och om Chevaliern undrar om din accent,
säger du att du är ungrare.

Du deltog i kriget.

Du lämnade armén på grund av sjukdom.

Sedan tjänade du hos monsieur
Quellenberg i två år.

Han är i Schlesien nu,
men du skall få ett betyg från honom.

God morgon, Ers Nåd.

Ni är alltså den unge mannen
som Seebach rekommenderat.

Ja, Ers Nåd, här är mina betyg.

Ert namn är Lazlo Zilagy?

Monsieur de Quellenberg
rekommenderar er på det bästa.

Han är mycket vänlig.

Det var mycket oklokt av honom,

men när Barry ställdes inför
hans storslagenhet

och ädla sätt

fann han det omöjligt att förställa sig.

De som aldrig varit från sitt land

vet inte vad det vill säga att höra
en vänlig röst i fångenskapen.

Och de kan inte förstå orsakerna till

det känsloutbrott som nu skulle äga rum.

Ni tycks vara den rätte för mig.

Tack, Ers Nåd.

Är ni sjuk?

Sir, jag har en bekännelse att göra.

Jag är irländare.

Och heter Redmond Barry.

Jag tvingades in i preussiska
armén för två år sedan.

Den här tjänsten hos er har ordnats

av min kapten Potzdorf och hans
farbror, polisministern

för att jag skall kunna
bevaka era göranden,

och för att lämna upplysningar till dem.

Chevalieren blev lika rörd över
att få träffa en landsman.

Ty han var också landsflyktig.

Och en vänlig röst, en blick

återkallade hemlandet i hans minne.

Han går regelbundet i kyrkan
och är mycket religiös.

Efter mässan går han hem till frukost.

Sedan tar han en åktur i sin vagn.

Barry lämnade regelbundna
rapporter till ministern.

Innan dess hade han gått igenom
dem med Chevaliern.

Han instruerades att tala sanning

så långt som det var möjligt.

De upplysningar han lämnade
var mycket noggranna och exakta

fastän inte särskilt betydelsefulla.

Vin eller en toddy?

Vin.

Det var överenskommet att Barry
skulle uppträda som betjänt.

Att han i främmande sällskap inte
skulle kunna ett ord engelska.

Och att han skulle hålla ett öga
på korten när han serverade.

Då han hade god syn

och naturlig fallenhet

kunde han vara sin käre
husbond till stor hjälp

mot hans motspelare vid det gröna bordet.

Om han t. ex. torkade av bordet
med en servett

hade fienden starka ruter.

Att rätta till en stol betydde ess kung.

Om han sade "Toddy eller vin, My Lord?"

menades hjärter, och så vidare.

Prinsen av Tübingen

som hade nära kontakt med
Fredrik Den Store

var lidelsefullt begiven på spel
liksom alla herrar

vid nästan alla Europas hov.

Ni är skyldig 15.500 friedrich d'or.

Chevalier

fastän jag inte kan säga hur

tror jag att ni har spelat falskt.

Jag förnekar Ers Nåds anklagelse

men ber er säga hur ni skulle
ha blivit bedragen.

Jag vet inte

men jag tror att jag har blivit det.

Ers Nåd är skyldig mig 15.500 friedrich d'or

som jag ärligt har vunnit.

Chevalier

om ni vill ha era pengar nu,
måste ni strida för dem.

Om ni vill ha tålamod

kanske jag betalar er något en annan gång.

Ers Nåd, om jag är så flat
att jag går med på det

måste jag ge upp en hederlig
och lukrativ sysselsättning.

Jag har sagt allt som behöver sägas.

Jag står till ert förfogande allt
efter era önskemål.

God afton.

Blev prinsen bedragen?

Vad jag kan förstå, herr minister, nej.

Jag tror att han vann pengarna ärligt.

Vad är Chevalierns avsikter?

Jag vet inte säkert.

Prinsen förklarade att han skulle
bli tvungen att strida för pengarna.

En duell med prinsen är otänkbar.

Prinsen har inte gett honom
något annat val.

Kan ni komma tillbaka hit i
morgon utan att väcka misstankar?

De tillåter inte en duell med prinsen.

Men finns det då något skäl att
han betalar sin skuld till mig?

Hälsa dem att jag tänker
begära upprättelse.

Se inte så nedslagen ut, min gosse.

De kan inte skada mig,
det ser österrikiska ambassaden till.

I sämsta fall kan de utvisa mig
från sitt trista land.

Om de skulle göra det

var inte orolig, ni lämnas inte kvar här.

Var inte rädd för det.

Konungen har beslutat att utvisa
Chevaliern ur landet.

Har han redan begärt upprättelse?

Inte än, men jag tror att han
tänker göra det

möjligen i dag.

Då måste det här ordnas i morgon.

Alla åtgärder är vidtagna.

Du sade att han tar en åktur
efter frukost varje dag.

Finns det något skäl att han
inte skulle göra det i morgon?

Bra.

När Chevaliern kommer ut till
sin vagn i morgon bitti

möts han av två officerare som
eskorterar honom till gränsen.

Hans bagage skickas efter senare.

Utmärkt.

Klockan tio nästa morgon

kom Chevalier de Balibari

ut för sin vanliga morgontur.

Var är min tjänare, Lazlo?

Jag skall fälla ner fotsteget.

Vad är meningen?

Var god stig in.

Är jag arresterad?

Vi skall åka till gränsen.

Gränsen? Men jag är på väg
till österrikiska ambassaden.

Jag har order att se till att ni

kommer välbehållen över gränsen.

Men jag skall inte åka till gränsen

utan till österrikiska ambassaden
i viktiga angelägenheter.

Jag har order att föra er till
gränsen med alla nödiga medel.

Men följer ni med frivilligt

överlämnar jag från prinsen av Tübingen

dessa 2.000 friedrich d'or.

Hela Europa skall få veta om det här.

På så vis, utan papper eller pass

och bevakad av två preussiska officerare

eskorterades Barry över gränsen till
Sachsen och friheten.

Chevaliern själv hade utan intermezzon
passerat gränsen kvällen innan.

Genom dessa lyckliga
omständigheter var Barry fri på nytt

och började sin bana som yrkesspelare

fast besluten att fr.o.m. nu
alltid leva en gentlemans liv.

Fyra vinner.

Snart mottogs han och Chevaliern
vid alla Europas hov.

Och snabbt

befann de sig i de bästa
sällskap där spel omhuldades

och där de väl förfarna i det
facket alltid var välkomna.

Sju.

Varför inte sju?

Allt, ja.

Inga fler insatser.

Nummer sju

till banken.

Nya insatser.

Chevalier, vill ni ge mig en
kredit på 5.000 louis d'or?

Naturligtvis, Lord Ludd.

Alltihop på fyra.

Inga fler insatser.

Fyra förlorar.

Det spelar ingen roll.

Nu är jag trött.

Nu vill jag äta middag. Skall vi?

Ursäkta mig, Lord Ludd.

Om ni inte tar illa upp.

Inte alls.

De spelade alltid på kredit med
hederliga och högvälborna personer.

De ansatte aldrig någon för att få vinsterna

eller vägrade att ta emot reverser.

Men ve den som inte betalade
när reversen förföll.

Barry stod alltid och väntade
med räkningen.

Och de flesta skulder betalades.

Hans skicklighet med svärdet och
beredvillighet att använda det

vidmakthöll firmans anseende, så att säga.

Jag betalar er idag, sir.

Även om deras liv

kunde förefalla glansfullt,
var det inte utan faror och svårigheter

och krävde begåvning och beslutsamhet.

Och de måste leva ett resande
och splittrat liv.

Och fastän de red på lyckans flodvåg

och hade framgång med kortspelet
gav deras arbete dem inte mycket

utöver vackra kläder och några smycken.

Fem år i armén och ansenliga
erfarenheter av världen

hade förjagat alla de romantiska
föreställningar om kärleken

som Barry haft från första början.

Och han började fundera över,
som många gentlemän före honom

att gifta sig med någon
förmögen och förnäm kvinna.

Och så som så ofta sker

sammanföll dessa tankar med den
första anblicken av en dam

som hädanefter kommer att spela
en viktig roll i hans livs drama.

Grevinnan Lyndon

vicomtesse Bullingdon av England

baronessan Castle Lyndon av Irland.

En synnerligen förmögen och
mycket vacker kvinna.

Maka till Sir Charles Lyndon

Riddare av Bath

och George lll:s minister vid
flera av Europas smärre hov.

En invalid i rullstol.

Nerbruten av gikt och ett otal sjukdomar.

Grevinnans kaplan, mr Runt

tjänade som lärare åt hennes son,
den lille vicomte Bullingdon

en melankolisk liten pojke som
var mycket fästad vid sin mor.

Jag går och tar lite frisk luft.

Ja, My Lady.

För att göra en lång historia kort.

Sex timmar efter att de träffats
var grevinnan förälskad.

När Barry väl gjort hennes bekantskap

tog han varje tillfälle att utöka umgänget

och var knappast utom synhåll
för grevinnan.

God afton, mina herrar.

Sir Charles.

God afton, mr Barry.

Har ni legat med min maka?

Förlåt?

Jag är en man som hellre blir
kallad hanrej än idiot.

Jag tror att Sir Charles druckit för mycket.

Er kaplan, mr Runt,
föreställde mig för er maka

för att hon skulle ge mig ett
råd i en religiös angelägenhet.

Han vill vara i mina kläder!

Han vill vara i mina kläder!

När mitt öde är nära att fullbordas,
känns det inte skönt

att ha ett så lyckligt hemliv som jag?

Med en så huld maka att hon redan nu
tänker på att utse en efterträdare.

Är det inte en tröst med en
så omtänksam hustru

som gör allt klart för min hädanfärd?

Jag hoppas att ni inte
tänker lämna oss snart?

Inte så snart som ni kanske tror.

Jag har varit illa däran många
gånger de här fyra åren.

Och då fanns alltid en kandidat eller två

som väntade på att söka platsen.

Mr Barry.

Jag beklagar att jag
låter er eller någon annan vänta.

Kunde ni inte vidtala min läkare

eller låta kocken krydda min
omelett med arsenik?

Vilka är oddsen att jag får leva
till att få se mr Barry hängd?

Sir, skrattar bäst som skrattar sist.

Jag hämtar läkare.

Lite konjak, Sir Charles.

Ur en notis i Saint James' Chronicle:

"Avliden i Spa i Belgien

"Sir Charles Reginald Lyndon

"Riddare av Bath, ledamot av parlamentet

"och sedan många år

"Hans Majestäts representant
vid många europeiska hov.

"Han efterlämnar alla sina
vänner i kärt minne. "

Paus

DEL II

Redogörelse

för de olyckor och
katastrofer som drabbade Barry Lyndon

Mina kära

vi har samlats här inför Gud

och inför denna församling

för att förena denne man och denna
kvinna i det heliga äkta ståndet.

Ett år senare, den 15:e juni

år 1773

fick Redmond Barry äran att föra
grevinnan Lyndon till altaret.

Vigseln förrättades av pastor
Samuel Runt, grevinnans kaplan.

Det må på intet sätt förkomma

eller obetänksamt inträffa

av lättsinne eller godtycke

att männens köttsliga lusta och
aptit tillfredsställas

likt vilda odjur utan förståelse

utan vördnadsfullt,

försynt,

rådligt,

måttfullt,

och gudfruktigt.

Betänk de orsaker för vilka
äktenskapet instiftades.

Först

Instiftades det för att avla
barn till att uppfostras

I Herrens tukt och förmaning och
till att prisa Hans heliga namn.

I andra hand

Instiftades det som ett botemedel
mot synd och för att undvika otukt.

Barry hade nu nått upp till
framgångens höjder

och hade av egen kraft skaffat
sig en högre samhällsställning

sedan han fått Hans Majestäts
nådiga tillstånd att anta

sin förtjusande grevinnas namn.

Från och med nu bar Redmond
Barry namnet

och titeln Barry Lyndon.

Redmond, vill du låta bli att röka en stund?

Lady Lyndon var snart ämnad
att inta en plats i Barrys liv

som inte betydde mycket mer än
de eleganta mattor och tavlor

som utgjorde den angenämna
bakgrunden till hans tillvaro.

Lord Bullingdon förefaller
ovanligt dyster i dag?

Ni borde vara glad över att
er mor gift om sig.

Inte så här.

Och inte med sådan brådska.

Och avgjort inte med den här mannen.

Jag tror att ni dömer er mor för hårt.

Tycker ni inte om er nye far?

Inte särskilt.

Han förefaller mig bara vara
en enkel opportunist.

Jag tror inte att han älskar min mor alls.

Och det gör mig så ont att se
henne göra sig själv till åtlöje.

Efter ett år skänkte grevinnan
Barry en son.

Bryan Patrick Lyndon blev hans namn.

Grevinnan och Barry levde
efter en tid åtskilda.

Hon föredrog lugnet. Eller rättare sagt,
han föredrog det för hennes räkning

som förespråkare för att kvinnor
bör leva lugnt och stillsamt.

Dessutom var hon mor och borde
trivas utmärkt med

att klä, uppfostra och kela
med deras lille Bryan

för vars skull det var lämpligt, ansåg Barry

att hon avstod från världsliga
nöjen och lättsinnigheter

och istället överlämnade den
delen av familjeplikterna

att handhas av honom.

Lady Lyndon förföll till ett
melankoliskt och sentimentalt sinneslag.

Och lämnad ensam av sin make var
hon sällan glad eller på gott humör.

Till sina andra bekymmer måste
hon nu också lägga svartsjuka

och hitta rivaler t.o.m. bland
sina tjänsteflickor.

Samuel, vad kan klockan vara?

25 minuter över 11, My Lady.

Ett sista spel, mina damer?

God morgon, mina damer.

Vill ni ursäkta oss. Jag vill säga
ett ord till Lady Lyndon i enrum.

Förlåt mig.

Den här rocken är sydd i bästa sammet

och skickligt arbetad med silvertråd.

Ni har aldrig sett någon bättre
sammet vävd någonstans.

Förlåt, mina herrar.

God morgon, käraste.

Vi tar barnen med på en åktur
till byn och är hemma vid tedags.

Ha det så trevligt. Vi ses då.

Adjö, lille Bryan.

Lord Bullingdon.

Ta väl hand om din mor.

Ge din far en riktig kyss nu.

Lord Bullingdon

skall du uppträda så mot din far?

Lord Bullingdon, har du tappat
talförmågan?

Min far var Sir Charles Lyndon. Jag
har inte glömt honom, om andra har det.

Lord Bullingdon, du har förolämpat din far!

Det är ni som förolämpat min far.

Vill du ursäkta oss lite,
vi har något att diskutera privat.

En -

två -

-sex.

Lord Bullingdon

jag har alltid velat leva på
vänskaplig fot med dig.

Men du skall veta en sak.

Jag betalar alltid med samma mynt.

Jag har aldrig tagit till
käppen mot en Lord förut

men om du tvingar mig till det,
vänjer jag mig snabbt vid det.

Har du något att säga?

Du kan gå.

Inte utan skäl trodde Barry

att Bullingdon redan från början
utfärdat krigsförklaring mot honom

och att de tråkiga följderna enbart

var avhängiga av Bullingdon.

Jag skall göra dig till en
riktig trollkarl nu, Bryan.

När Bullingdon växte upp till man

blev hans hat mot Barry lika intensivt

som hans ökade tillgivenhet för sin mor.

Mycket bra, Bryan. Bocka nu.

Då Bryan fyllde 8 år kom
traktens adliga familjer

för att gratulera.

Alldeles tomt på både insidan och utsidan.

För handen över. Finns det något där?

Underbara sidennäsdukar i
underbara färger!

Buga, Bryan, det var strålande!

Mycket bra.

Nu får vi se om du har något bakom örat!

Ja,

en liten boll som vi skall trolla bort -

Här är den bakom min armbåge.

Håll handen över min gröna sidennäsduk

så, får vi se om ni kan trolla
fram en blomma. Kan ni det?

Här kommer den.

Regnbågens färger!

Alla regnbågens färger bildar
bara en färg, Bryan.

Inget i min magiska låda.

De bildar färgen vitt.

Och där är min egen

söta vita kanin.

Vi smög oss mot fästningen och
jag hoppade först över muren.

Mina män hoppade efter mig.

Du skulle ha sett fransmännens
miner när 23 vilda djävlar

beväpnade med svärd och pistoler
kom nerhoppande i deras fästning!

På tre minuter kapade vi lika många
artilleristhuvuden

som det fanns kanonkulor.

Senare fick vi besök av
vår ädle prins Henry.

"Vem är mannen bakom
det här?" Jag steg fram.

"Hur många huvuden kapade ni?" sade han.

"Nitton", sade jag. "Och vi sårade många."

Och sanna mina ord om han
inte brast ut i gråt.

"Min ädle man", sade han.

"Här är nitton guldguineas,
en för varje huvud ni kapade."

Vad säger du om det?

Fick ni behålla huvudena?

Nej, de blir alltid kungens egendom.

Vill pappa berätta något mer?

I morgon.

Vill pappa spela kort med mig i morgon?

Javisst. Försök sova nu.

Får ljusen vara tända?

Bryan, stora pojkar sover inte
med ljusen tända.

Men jag är mörkrädd.

Min älskling, det finns inget att
vara rädd för.

Men jag vill gärna ha ljusen tända.

Du skall få sova med ljusen tända.

Tack, pappa.

En välsignelse att min käre pojke
nått den ställning han förtjänat

tack vare en uppfostran som
jag offrat allt för.

Lille Bryan är förtjusande.

Och du lever i prakt och ståt.

Din hustru har en skatt

hon inte skulle fått om hon äktat en hertig.

Men om hon skulle tröttna
på min vilde Redmond

och hans gammaldags irländska seder

eller om hon skulle dö

vilken framtid skulle min son
och min sonson då ha?

Du äger inte en penny själv.

Du kan inte göra några affärer
utan hennes underskrift.

Vid hennes död skulle all
egendom gå till unge Bullingdon

som är dig föga tillgiven.

Du kan stå utblottad i morgon.

Och lille Bryan utlämnad på nåd
och onåd åt sin styvbror.

Får jag säga en sak?

Det finns bara en väg för dig och
din son till verklig trygghet.

Du måste skaffa dig en titel.

Jag blir inte lugn förrän jag ser
dig som Lord Lyndon.

Dina inflytelserika vänner

kan tala om för dig hur sådant går till.

Ty pengar - vid rätta ögonblicket
och på rätta stället

kan uträtta vad som helst.

Barry kände faktiskt någon som
visste hur sådant går till.

Det var den framstående advokaten
och f.d. regeringsledamoten

Lord Hallam

vars bekantskap, liksom så många
andras, han gjort vid spelbordet.

Råkar ni känna den 13:e Earlen
av Wendover?

Jag tror inte det.

Han tillhör en av herrarna i
Hans Majestäts kabinett

och med vilken vår ärade monark
har mycket nära förbindelser.

Enligt min åsikt skulle vi göra klokt i

att förlita er på honom avseende
er önskan att förvärva pärtiteln.

När jag upptar någon, mr Lyndon,
är han eller hon på den säkra sidan.

De kan inte ifrågasättas längre.

Mina vänner tillhör de bästa människorna.
Kanske inte de mest dygdiga

eller de minst dygdiga eller de klyftigaste

eller de dummaste,
rikaste eller mest välborna.

Men de bästa.

Med andra ord människor som
inte kan ifrågasättas.

Jag kan inte lova hur lång tid det tar.

Som ni förstår är det ingen lätt fråga.

Men varje gentleman med ett
gods och 30.000 om året

bör ha en pärtitel.

Bakom mig stod en helt främmande man.

Jag såg på honom och han sade till mig:

"Ursäkta mig, kan ni säga mig om
Lord Wendover lever eller är död?"

Jag blev alldeles mållös av förvåning.

Sedan blev jag arg och
svarade: "Han är död."

Hans strävan efter pärtiteln var en
av Barrys mest olyckliga företag.

Han gjorde stora offer för att nå det målet.

Han slösade pengar här och diamanter där.

Han köpte mark för tio gånger värdet

och inhandlade tavlor och
värdesaker till ruinerande priser.

Han gav fester för de vänner
som stödde hans begäran

och som genom förbindelser med
kungen skulle kunna lägga ett gott ord.

Och mutor erbjöds också.
Dessutom högt upp i toppen.

Så nära Hans Majestäts person
att det skulle förvåna er att höra

vilka ädlingar som nedlät sig till
att ta emot hans lån.

Den här är av Ludovico Cordi,

en lärjunge till Alessandro Allori.

Den är daterad 1605

och föreställer
De tre vise männens tillbedjan.

Den är vacker.

Jag älskar konstnärens blå färg.

Ja, den är mycket vacker.

Får jag fråga om priset?

Det här är en av mina bästa tavlor.

Men om ni tycker så mycket om
den kan vi säkert komma överens.

Lord Wendover, Ers Majestät.

Det gläder mig att se er här idag.

Hur mår Lady Wendover?

Tack. Ers Majestät. Lady
Wendover är mycket bättre.

Så skönt! Hälsa henne från mig
och säg att vi saknar henne här.

Och era utomordentliga pojkar?

De mår utmärkt. Charles ha gått
till sjöss under kapten Geary

och John är i Oxford för att
lära sig predika och be.

Utmärkt!

Ers Majestät, får jag presentera
mr Barry Lyndon.

Mr Lyndon. Vi tyckte mycket om
Sir Charles Lyndon.

Och hur mår Lady Lyndon?

Hon mår utmärkt, Ers Majestät.

Mr Lyndon har satt upp ett kompani
att bekämpa rebellerna i Amerika.

Bra, mr Lyndon. Sätt upp ett
kompani till och far med dem.

Barry var intelligent nog att
tjäna en förmögenhet

men var oförmögen att behålla en.

De egenskaper och krafter som
får en människa att lyckas

kan sedan också vara orsaken
till hans undergång.

Nu tyngdes han av de besvärliga
sysslor och åtaganden

som utgör avigsidorna av
förmögenhet och hög ställning.

Hans liv nu

tycktes mest bestå av att avfatta
brev till advokater och mäklare

och en ändlös korrespondens

med inredare och kockar.

Mina herrar, jag måste lämna er ett
ögonblick. Fortsätt med ert arbete.

Vad betyder

nitisk?

Bryan, jag försöker arbeta.

Men vad betyder det?

Det betyder plikttrogen, flitig.

Vad betyder fyrhörning?

En fyrhörning är en fyrsidig figur,
t. ex. en kvadrat eller rektangel.

Var tyst nu och låt mig få arbeta.

Bryan, håll tyst!

Har du sett min penna?

Nej, det har jag inte.

Bryan, sluta med att föra sådant oväsen.

Det är min penna!

Nej, det är det inte!

Vill du hålla tyst!

Det är min penna!

Jag skall ge dig en läxa!

Vad tusan försiggår här?

Jag har sagt åt dig att aldrig
lägga hand på det barnet.

En -

två -

-sex.

Var det allt, mr Redmond Barry?

Ja, det var allt.

Hör på här.

Fr.o.m. nu tar jag inte emot
några bestraffningar mer från er.

Jag dödar er om ni lägger
hand på mig igen.

Är det uppfattat, sir?

Ut härifrån!

Tycker ni inte att mina skor
passar honom bra?

Kära barn

så synd att jag inte är död, för din skull.

Då skulle Lyndons få en
värdig representant

och få avnjuta alla förmåner

av Barrys av Barryville frejdade börd.

Eller hur

mr Redmond Barry?

Som jag älskar detta barn

kunde jag också ha älskat hans äldre bror

om han visat sig värdig
en mors tillgivenhet.

Så länge en människa kan stå
ut har jag tålt

alla skändligheter från den irländske
uppkomlingen ni tagit till er säng.

Det är inte bara hans låga börd
och brutala sätt jag avskyr

utan också hans skamlösa
uppträdande mot er

hans brutala och ofina uppförande,

hans öppna otrohet

och hur skamlöst han rånat och
förskingrat min och er egendom.

Då jag personligen inte kan straffa
denne gemene skurk och inte kan tåla

att se hur han behandlar er,

och då jag avskyr honom som pesten

har jag beslutat att lämna
mitt hem för alltid.

Åtminstone under hans förhatliga liv

eller under mitt eget.

Får Ers nåd sällskap?

Nej, jag blir ensam.

Rostbiffen är mycket god, My Lord.

Goddag, Neville. Hur mår du?

Vill du inte göra mig sällskap?

Tack, Barry, det var mycket vänligt av dig

men jag väntar sällskap strax.

Så synd. Lady Lyndon och jag
har saknat dig på sista tiden.

Framför mina hälsningar till Lady Lyndon

och säg att jag varit mycket
upptagen och inte borta ofta.

Den åttonde i nästa månad skall
vi ha några gäster på kortspel

och vill gärna se dig och
Lady Wendover hos oss.

Jag skall se i min kalender men tror
att jag är upptagen den kvällen.

Jag hoppas att du inte är
upptagen så vi får träffas.

Jag skriver om jag är ledig eller inte.

Jag ser fram mot att höra ifrån dig.
Det var trevligt att råkas.

Om han så mördat Lord Bullingdon

kunde Barry knappast ha mötts
med större kyla och förbittring

än den han nu mottogs med överallt.

Hans vänner undvek honom

och rykten gick om hans
grymhet mot sin styvson.

Nu kom alla räkningar på en gång

alla räkningar han samlat på
sig under äktenskapet

vilka kreditorerna nu sände lika
snabbt som enhälligt.

Deras antal var skrämmande.

Barry satt nu fast i en trasslig
härva av räkningar och skulder

av inteckningar och premier,
och i allt ont som därmed följde.

Och Lady Lyndons förmögenhet
tullades nästan obotligt

för att gälda fordringarna.

Är det bra?

Utmärkt.

Vad är det?

Det är en påfågel.

Vad står det?

Jag såg den fågeln i går.

Vem är det?

Mamma i sin vagn.

Åker hon till London?

Jag vet inte.

Barry hade sina fel

men ingen kunde påstå att han
inte var en god och ömsint far.

Han älskade sin son med en blind förkärlek.

Han nekade honom inte något.

Han hyste stora förhoppningar för pojken

och hade så tusenfalt
innerliga förväntningar

inför hans framtida lycka i denna värld.

Men ödet hade bestämt att han inte
skulle lämna någon av sin ätt efter sig

och att han skulle sluta sitt liv

fattig, ensam

och barnlös.

Vill pappa ge mig en häst?

Ge dig en häst?

Men du har ju lilla Julia.

Bara en ponny, ingen riktig häst.

Då kan jag rida med på jakt.

Tror du att du är stor nog för jakt?

Jonathan Plunkett är bara ett år
äldre än jag och rider med sin pappa.

Jag får tänka på saken.

Snälla pappa, säg ja. Jag önskar
mig ingenting hellre än en häst.

Jag skall tänka på det.

Tack, snälla pappa!

Vad vill ni ha för honom?

Etthundra guineas.

En fin liten häst men väl
knappast värd så mycket.

Sjuttiofem är nog snarare det rätta priset.

Jag går med på åttio guineas,
inte en shilling mindre.

Fem guineas skall inte skilja två
gentlemen från en skål. Åttio då.

Ta hästen till Doolans gård.
Han behöver ridas in lite.

Säg att det är en överraskning
till herr Bryans födelsedag.

Och kom själv ihåg det.

Vad är det?

Köpte pappa hästen?

Vilken häst?

Hästen jag skulle få på min födelsedag.

Jag vet inget om någon häst.

En av stallpojkarna sade till Nelly
att pappa redan köpt den.

Och att den var hos Doolans för inridning.

Är det sant?

När är det din födelsedag?

På tisdag.

Du får vänta tills dess att se.

Då är det sant! Tack, pappa!

Lova mig att inte rida på hästen
utom tillsammans med pappa.

Ja, mamma, jag lovar.

Och jag lovar dig ett ordentligt pisk

om du försöker att gå till Doolans
för att se honom innan din födelsedag.

Ja, pappa.

Har du förstått?

Ja, pappa.

Lovar du mig?

Ja, pappa, jag lovar.

Bra, ät upp din mat.

Förlåt att jag besvärar er med det här

men jag tror att herr Bryan varit olydig

och smitit iväg till Doolans.

När jag kom till pojken rum
i morse var sängen tom.

En kock såg honom gå över
gården i gryningen.

Han måtte ha gått genom mitt
rum när jag sov.

Gode Gud, vad har hänt här?

Jag såg pojken rida över fältet

och ha besvär med hästen
som stegrade sig.

Plötsligt föll djuret omkull på
rygg och pojken kastades av.

Bryan, varför lydde du mig inte?

Förlåt, pappa.

Jag får väl inte pisk nu?

Nej, min älskling,

du får inte pisk.

Ta min häst och rid som tusan
och hämta doktor Broughton.

Hälsa honom att han måste
komma genast. Förstår du?

Läkare tillkallades.

Men vad kan en läkare göra i kamp mot
den grymma, oövervinneliga fienden?

Han kunde bara konstatera att det
stackars barnets fall var hopplöst.

Hans föräldrar fick ha honom
kvar i två dagar.

Den enda trösten var att han
inte hade några smärtor.

Skall jag dö?

Nej, min älskling, du skall inte dö.
Du skall bli frisk.

Men jag kan inte känna
någonting utom i händerna.

Betyder det att jag redan är
död i delar av min kropp?

Nej, min älskling, det var där
du blev skadad av hästen.

Men du kommer att bli frisk.

Pappa, om jag dör,
kommer jag till himlen då?

Ja, naturligtvis min älskling,

men du kommer inte att dö.

Får jag mammas hand.

Får jag pappas hand.

Vill ni båda lova mig något?

Lova mig att aldrig gräla mer

utan att älska varandra

så att vi får träffas igen, i himlen

dit Bullingdon säger att grälsjuka
människor aldrig kommer.

Vi lovar.

Vill pappa berätta om fästningen?

Javisst.

Vi smög oss mot fästningen

och jag hoppade först över muren,
och mina män hoppade efter mig.

Du skulle ha sett

fransmännens miner när 23 vilda
djävlar med svärd och pistoler

kom nerhoppande i deras fästning!

På tre minuter

kapade vi -

"Jag är uppståndelsen och livet",
sade Herren.

"Den som tror på mig, fastän han är död

han skall ändå leva.

Och den som lever och tror på mig

skall aldrig dö.

Jag vet att min Frälsare lever

att han skall möta mig
på den yttersta dagen.

Och om så maskar komma
att förgöra denna kropp

skall jag ändå livs levande se Gud

som jag själv skall se och
mina ögon skall skåda

Vi kom tomhänta till denna värld

och skall förvisso lämna den tomhänta.

Herren gav och Herren tog.

Välsignat vare Herrens namn."

Barrys sorg var otröstlig.

Den enda tröst han kunde få var ur flaskan.

Hans mor var den enda som stod
vid hans sida i olyckans stund.

Och många kvällar, då han inte
var medveten om hennes närvaro

såg hon till att han kom i säng.

"Herren Välsignad

nådens fader och tröstens Gud.

Vi bönfaller Dig att
ha förbarmande med denna

Din hårt drabbade tjänarinna.

Du har lagt en tung börda på hennes axlar

och fått henne att inse -"

Hennes Nåd, alltid dyster och nervös

hängav sig åt gudfruktighet

med en sådan intensitet att man
kunde tro att hon var förryckt.

Under de dystra förhållanden
som nu rådde på Castle Hackton

fick tillsynen av hela hushållet
och Lyndon-egendomen

tas om hand av mrs Barry som noggrant

skötte alla detaljer som
rörde det stora godset.

Ni vill tala med mig?

Ja, pastorn. Varsågod och sitt.

Jag vill diskutera några frågor
senare, Graham

men vill ni gå till Hennes Nåd nu

och be henne underteckna de här papperen.

Pastor Runt

jag behöver inte förklara att den
tragedi som drabbat familjen

medför att en lärares tjänster
inte är påkallade här längre.

Och eftersom vi har ansenliga
bekymmer med pengar

måste jag tyvärr - högst
motvilligt - be er om

att lämna er anställning.

Jag är väl medveten om er belägenhet.

Och ni behöver inte tänka på min lön,
som jag lätt kan undvara

men det är uteslutet att jag kan lämna
Hennes Nåd i hennes nuvarande tillstånd.

Tyvärr måste jag säga

att ni till största delen bär ansvaret
för hennes sinnestillstånd.

Ju förr ni lämnar oss,
desto friskare blir hon.

Ni får ursäkta

men jag tar bara instruktioner
från Hennes Nåd.

Pastor Runt

Hennes Nåds tillstånd lämpar sig inte
för att ge instruktioner till någon.

Min son har gett mig i uppdrag
att förestå Castle Hackton

tills han kommit över sin sorg och
kan återuppta sina plikter.

Så länge jag bestämmer

får ni ta era instruktioner från mig,

jag tänker bara på Lady Lyndons bästa.

Ni tänker bara på Hennes
Nåds namnteckning.

Ni och er son har nästan lyckats
ödelägga en hel släktförmögenhet.

För att få något kvar

håller ni Hennes Nåd
som fånge i hennes eget hem.

Pastor Runt,

vi diskuterar inte den här frågan längre.

Ni packar och reser i morgon bitti.

Gud, hjälp! Hjälp!

Mitt i allt detta virrvarr

gjorde Hennes Nåd ett försök
att ta sitt liv med gift.

Fastän hon bara blev svårt medtagen

på grund av den obetydliga dos hon intagit

föranledde detta ett ingripande
från ett visst håll.

Som sedan länge väntat på det.

Om min mor hade dött

hade det varit mitt fel,

som om jag själv hade gett
henne strykninet.

Ty till evig vanära för mitt släktnamn

har jag genom min feghet och min svaghet

tillåtit Barrys att brutalt

och okunnigt tyrannisera vår tillvaro

vilket har brutit ner min mor

och förslösat och ödelagt en fin
familjeförmögenhet.

Mina vänner säger sig stå på min sida,
men bakom min rygg

föraktar de mig.

Och med all rätt.

Emellertid

vet jag vad jag måste göra nu.

Och vad jag skall göra.

Till varje pris.

God morgon.

Finns mr Barry Lyndon här?

Ja, My Lord, han är där inne.

Mr Redmond Barry

sista gången vi träffades

skadade ni och vanärade
ni mig hänsynslöst

på ett sådant sätt och till den
grad ingen gentleman kan tåla

utan att begära upprättelse

hur lång tid som än förflutit där emellan.

Jag har nu kommit för att
begära den upprättelsen.

Mr Lyndon

det här är likadana pistoler,
och som ni sett

har er sekundant laddat den
ena och jag den andra.

Då de tillhör Lord Bullingdon,
får ni välja vilken ni vill.

Mina herrar, för att bestämma vem
som skall avlossa första skottet

kommer jag att singla slant.

Som den förfördelade parten äger
Lord Bullingdon att välja sida.

Går ni båda med på det?

Om Lord Bullingdons sida faller
upp får han skjuta först.

I motsatta fallet får mr Lyndon skjuta först.

Är det uppfattat?

Vad väljer ni, Lord Bullingdon?

Krona.

Det är krona.

Lord Bullingdon får skjuta först.

Lord Bullingdon

vill ni fatta posto.

Ett... två

... nio... tio.

Mr Lyndon, vill ni fatta posto.

Mr Lyndon, är ni redo att
Lord Bullingdon skjuter?

Lord Bullingdon,

spänn hanen

och var redo att skjuta.

Det måste vara något fel på
den här pistolen.

Jag måste få en annan.

Jag beklagar, Lord Bullingdon,
men ni måste först fatta posto

och låta mr Lyndon få skjuta.

Det stämmer, Lord Bullingdon.

Er pistol har avlossats,
och det räknas som ert skott.

Mr Lyndon, har ni reglerna för
avfyrandet klara för er?

Lord Bullingdon,

är ni redo att mr Lyndon skjuter?

Mr Lyndon,

spänn hanen

och var redo att skjuta.

Är ni redo, Lord Bullingdon?

Har ni spänt hanen, mr Lyndon?

Var redo att skjuta.

Ett...

två...

Lord Bullingdon, i betraktande av
att mr Lyndon skjutit i marken

anser ni nu att ni har erhållit upprättelse?

Jag har inte erhållit upprättelse.

Mr Lyndon, är ni redo?

Lord Bullingdon,

spänn hanen och var redo att skjuta.

Ett...

två...

Barry fördes till ett värdshus i
närheten och läkare tillkallades.

Jag är ledsen att behöva
meddela er, mr Lyndon

att ni tyvärr måste mista benet.

Troligen under knäet.

Mista benet?

Varför det?

Svaret är enkelt. För att rädda ert liv.

Kulan har splittrat benet under
knäet och slitit av pulsådern.

Utan amputation kan jag inte lappa
ihop pulsådern

och stoppa blödningarna.

När vi kommer till Castle Hackton,
underrätta mrs Barry om vad som hänt.

Gå inte in på onödiga detaljer.

Tala bara om var han finns och
att han blivit sårad i benet.

Hon kommer vilja åka till honom.

Se till att hon är ute ur huset
och på väg till London snarast

och att hon under inga

omständigheter tillåts att träffa min mor

eller att ställa till oro
i huset innan hon åker.

Javisst, Ers Nåd.

Mrs Barry, hur står det till?

Välkommen, Graham, stig in.

Har ni fått mitt meddelande?

Ja, vi väntade er.

Bra, jag ville inte komma oanmäld.

Mr Lyndon, hur står det till?

Tack, jag mår mycket bättre, Graham.

Varsågod och sitt.

Vill ni ha lite te?

Nej tack, mrs Barry. Inte just nu.

Hur lever världen med er, Graham?

Ganska hyggligt.

Trivs ni bra här?

Mycket bra.

Skall vi gå igenom den här frågan?

Naturligtvis.

Mr Lyndon

Lord Bullingdon har instruerat mig

att erbjuda er ett årligt underhåll

på 500 guineas om året på livstid

på villkor att ni

lämnar England.

Det kommer att dras in

i samma ögonblick ni skulle återvända.

Lord Bullingdon bad mig att också
att göra det klart för er

att om ni skulle besluta er för
att stanna här

skulle det ofelbart medföra att ni kastades

i fängelse.

Med tanke på förhandenvarande
omständigheter kommer snart

otaliga stämningar att tas ut mot er för

sedan länge utstående skulder

och er kredit är så ansträngd

att ni inte kan hoppas på

att få ut en enda shilling.

Ytterst nedslagen och besegrad

vad skulle den ensamme och
förtvivlade mannen göra?

Han tog underhållet och
återvände till Irland med sin mor

för konvalescens.

En tid senare reste han till kontinenten.

Hans liv där har vi inte kunnat följa exakt

men han tycks ha tagit upp
sitt forna yrke som spelare

utan den forna framgången.

Han träffade aldrig Lady Lyndon mer.

Det var under George IIl:s regeringstid

de levde och grälade;

bra och dåliga, vackra eller fula,
rika eller fattiga

de är nu alla likställda